Tuesday, April 5, 2011
Råd tack
Vad säger man när ens 5-årige son utbrister, i en liten hiss full med folk: "Mom, that man is really fat"? Ni fattar bilden? Det står alltså en mycket tjock man i hissen med oss! Vet ni vad jag sa: "Men för HELVETE, varför säger du inte det på SVENSKA?!!" Nä...det sa jag inte. Jag mumlade en ursäkt och stod och skämdes för mina två (den minsta var ju också med) vrålgloende apor i 20 våningar istället. Jag försökte ställa mig ivägen men det blev bara löjligt. Åh vad det var pinsamt! Så, vad skulle jag ha gjort?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Jag hade pratat på svenska med min son och sagt att "Ja, vissa människor är tjocka, men andra är för smala och alla ser olika ut. Men man säger inte sådär rakt ut, för vi vet inte om han är tjock för att han har en sjukdom eller så, så han kan bli jätteledsen om man säger att han är tjock." Alla råkar ut för det där och det är alltid lika pinsamt, men det är lika bra att inte göra det ännu större genom att bli arg eller sopa det under mattan. Tycker i alla fall jag.
Hur man än gör är det nog svårt att få till det rätt.
Kom att tänka på historien om mamman, som hade undervisat sin fyraåring i hur man uppför sig, när man är ute bland folk. Var det så att något dök upp, som verkade intressant, skulle de tala om det när de kom hem.
Vid ett tillfälle satt de på spårvagnen . Förr satt man på rad mittemot varandra i vagnarna.
Plötsligt pekar den lille rakt på en person och utbrister - mamma, den näsan skall vi tala om när vi kommer hem -.
En fördel ändå att ni kan prata svenska med varandra. Jag hoppas att jag gjort som Hanna sa om jag råkat ut för det. Fast det troligaste kanske är att jag hade blivit stum...
Jag som själv jobbar med barn som är så där ärliga blir lika ställd varje gång men jag tror att jag svarar nåt i stil med att alla ser olika ut utan att gå in i nån djupare diskussion.
Hahahahaha!!! Förlåt! Jag känner verkligen med dig, det nästan knyter sig lite i maggropen, men... hahahaha!!!
Jag har inget råd att ge, för det är som du säger - det är fruktansvärt pinsamt när det händer och... ja, allt låser sig. Jag brukar säga till mina barn att "du får väl fråga honom/henne" när de undrar över någon i närheten. Men då har de INTE sagt att någon är fet! Det har mer varit typ om någon är kortväxt (varför är han så kort) eller sitter i rullstol eller så.
En dag när jag var liten och satt i barnvagn - kan gissa att jag var 2 år kanske? - och vi åkte tunnelbana, så klev det på en mörkhyad man. Jag hade väl visst det sett mörkhyade män före det, men det var väl första gången jag liksom reagerade över att han inte såg ut som jag själv? Eller var han mörkare än någon annan jag stött på? Ja, inte vet jag! Men hur som helst hade jag pekat med hela armen rakt utsträckt och med stoooora ögon och förundran i rösten frågat min mamma:
- VAAAAAAD är det där???
Hahahaha!!! Mamma höll på att dö, men mannen tog det bra. Han kom fram till mig och satte sig på huk bredvid vagnen, så jag fick ta på honom! =D
Tack för alla goda råd och skratt! Lena, det där lät riktigt roligt! Det var en snäll och förstående man. Nu blev jag glad. Och mamma den är bra, "den där näsan ska vi prata om när vi kommer hem". LOL! Jag sa naturligtvis till gossen lite snällt efteråt att man inte ska prata så om andra för de kanske blir ledsna. Men det är ju samtidigt ett himla dilemma för varför skulle någon bli ledsen över att vara tjock, i en femårings ögon?! Man får inte säga dumma saker, men det händer att han gör det. Jag brukar faktiskt säga att tycker du något är konstigt kan du säga det lite tyst på svenska. Ja ja, värre läre det väl bli. Fortsättning förljer antar jag.
Post a Comment