Vi traffades over here men umgicks inte! Det ar jattekonstigt och vi forstar det inte riktigt sjalva, inte jag iallafall, men vi blev riktigt goda vanner forst nar Hannis bestamt sig for att flytta hem och supertajta nar hon bosatt sig i Sverige igen. Trist men anda bra. Hur lange vi har kannt varandra vet jag faktiskt inte...vet du Hanna?
Intressant. Inför ett beslut (som det är viktigt att ta) kan jag ha svårt för att känna vad jag egentligen vill eller vad som är viktigt för mig. Jag blir nästan lite handlingsförlamad. När jag väl tagit beslutet är det som om allt plötsligt öppnar sig och jag ser möjligheter och vill plötsligt en massa saker. Kanske var det så för Hanna. Kanske inte.
Vi träffades när stora P var ett mycket litet P, så det är ju ungefär 12 år sedan. Så sprang vi på varandra lite här och lite där under åren. Hos en viss fröken Eckemyr bland annat. Och på Svenska Kyrkan, denna härliga inrättning mitt på Manhattan! Men det var väl när jag sket i allt och struntade i mina ofrivilliga åtaganden som jag kunde åka in till Manhattan oftare som vi kunde börja lära känna varandra bättre tror jag. Och när jag insåg att Kajsan hade bil och gillade shoppingmallen i Paramus. :)
8 comments:
MOHAHAHA!! Fast jag hade väl aldrig lika långa naglar som de där husfruarna...
Nej, det skulle val vara det enda som skiljer er at va?!
Jag var inte på riktigt heller för den delen. Men husfru var jag ju. Om än ofrivilligt.
Träffades ni over there eller har ni känt varandra läääänge? Lite nyfiken bara...
Vi traffades over here men umgicks inte! Det ar jattekonstigt och vi forstar det inte riktigt sjalva, inte jag iallafall, men vi blev riktigt goda vanner forst nar Hannis bestamt sig for att flytta hem och supertajta nar hon bosatt sig i Sverige igen. Trist men anda bra. Hur lange vi har kannt varandra vet jag faktiskt inte...vet du Hanna?
Intressant. Inför ett beslut (som det är viktigt att ta) kan jag ha svårt för att känna vad jag egentligen vill eller vad som är viktigt för mig. Jag blir nästan lite handlingsförlamad. När jag väl tagit beslutet är det som om allt plötsligt öppnar sig och jag ser möjligheter och vill plötsligt en massa saker. Kanske var det så för Hanna. Kanske inte.
Vi träffades när stora P var ett mycket litet P, så det är ju ungefär 12 år sedan. Så sprang vi på varandra lite här och lite där under åren. Hos en viss fröken Eckemyr bland annat. Och på Svenska Kyrkan, denna härliga inrättning mitt på Manhattan! Men det var väl när jag sket i allt och struntade i mina ofrivilliga åtaganden som jag kunde åka in till Manhattan oftare som vi kunde börja lära känna varandra bättre tror jag. Och när jag insåg att Kajsan hade bil och gillade shoppingmallen i Paramus. :)
Knappt tio år sedan är det vid närmare eftertanke.
Post a Comment