Saturday, June 18, 2011

Smal på ålderns höst

Kvinnorna på min moders sida av släkten har alltid varit lite viktfixerade. Lite, host! Hur som helst så har det bantats och räknats kalorier så länge jag kan minnas. Och nupits i valkar och mätts med måttband. Och ståtts på vågar! Så lite skadad är man ju. Till saken hör att ingen av oss är särskilt överviktig, men vi tycker alla själva att vi är det. Så vi, ja jag är inte bättre jag, har bantat oss igenom livet. Men, och här kommer det fina i kråksången (eller är det kråksvängen?), om det nu har varit så att vi kanske har haft lite bulliga rumpor eller för tjocka lår, i vårt eget tycke alltså, så verkar det försvinna med åren! Titta på min vackra moder, där sitter hon och är smal och vacker som en vidja i motljuset i köksfönstret! Hon ser det inte själv, men så är det. Likadant med min moster: den lilla, lilla människan blir bara mindre och mindre för varje år jag ser henne, mästerbanterskan av alla banterskor! Så nu har jag alltså detta att se fram emot, på ålderns höst, att jag kommer att bli smal. Det var det som var kråksången, eller svängen. Frisk? Äsch, vem bryr sig.

(Vågar och kors).
Värdelöst inlägg no. 85, eller något högre. Har tappat räkningen.

4 comments:

vally said...

Ja du milde...vi är inte lite tosiga du och jag.
Du har, i alla fall, alldeles rätt.

Marie A said...

Och som det alltid bakas i din familj, och åts upp allt på engång!! I min familj där jag växte upp bakdes det också men mamma fryste in det, vi fick aldrig äta upp allt när det va nybakat. Tänk så orättvist livet ändå är, ni fick äta och är smala som vidjor och vi fick inte och har för mycket rumpor, lår och midjor!

Carita said...

ja, det spelar väl ingen roll vad man väger då man dör :-)
bara man inte dör för att man bantat så sjuhelsikes mycket

NEWYORKMAMMAN said...

Ha ha, ja du Carita, det har du onekligen ratt i:-).
Det har var ju egentligen ett himlans fanigt inlagg.