Varje gång mina barn är ute med sin far tror jag att de ska dö. Jag sitter som på nålar och väntar på att polisen ska ringa på dörren: "Mrs. Reaves, may we come in? Let's sit down, shall we...", och så vidare. Jag vet inte varför jag håller på så. Kanske för att jag inbillar mig att jag är bäst på att ta hand om mina barn? (Det kommer bli mycket jobbigt att föklara det här inlägget för min make när han läser det. Vi ska ju bara inte tala om hur Google kommer översätta det. Håhåjaja.).
Jag måste tillägga att min make på intet vis är en oansvarig far, tvärtom.
Suck...
1 comment:
Rent biologiskt är det nog så att mamman tar hand om ungarna. Det är den moderna världen som försöker tvinga oss att tänka annorlunda. Så egentligen är du bara djurisk helt enkelt. ;)
Post a Comment