Ja, där befinner det sig nu. Varje gång jag går in och tittar på den här kvinnans blogg känner jag att jag är en usel morsa som aldrig ligger sängen och blir nedslemmad med pussar eller bara sittar och tittar på utsikten tillsammans med mina små älsklingar. För att inte tala om att leka med mina barn. Jag gör det bara inte. Har aldrig gjort. Jag är ingen lekmamma. Jag föder dem, ammar dem, byter på dem, ger dem en himla massa kärlek och uppmärksamhet, ser till att de har det bra och känner sig trygga, får mat när de kan äta, gör sina läxor när de går i skolan, gapar och skriker lite på dem emallanåt gör jag också, men att leka det fixar jag inte helt enkelt.
Man kan ju tro att jag borde få dåligt samvete för att jag inte håller på och pysslar och inreder, för det är ju främst det hennes blogg handlar om, men det får jag alltså inte. Jag antar att det är hennes vackra, kärleksfulla bilder på sonen som berör mig så oerhört.
Jo, jag missar ju sonen första fotbollsmatch någonsin idag också. Japp, så var det med den saken. Nu sjönk samvetet ytterligare. Oj, en sak till, igår glömde jag gå på en viktig sammankomst i sonen skola där alla barnen uppträdde i aulan. Min son var enda barnet utan föräldrar representerade. Joråsåattäää...stackars barn de kommer bli knarkare!!!
4 comments:
Sluta genast upp med att jämföra!! Du är 20 år äldre än vad hon är. Vilket innebär att hon har tjugo år mer energi än vad du har. Hon har en svensk man och lever i verkligheten år 2011, inte på 50-talet på andra sidan civilisationen. Gråset är inte grönare på andra sidan! (Haha, jag råkade skriva "sidfan" Freudian slip?)
.. Hon har dessutom 1 barn och inte 3, hon lever på Svenska landsbygden uppe i norr och inte i en 3-rummare på Manhattan 20 våningar upp! Du hade också en massa tid över när du bara hade stora P. Och precis som Hanna säger du/vi är 20 år äldre=mindre energi eller kanske väljer att lägga den på andra saker för att få det hela att gå ihop!!
Kram
TACK!!! Jag är inte ensam! Kan man få prestationsångest för mindre...
fast det underliga är ju att man ändå fortsätter att läsa bloggen. Dock har jag insett att denna Clara har ju ett otroligt kontaktnät runt omkring sig, barnets pappa är hemma samt alla andra som mer än gärna åtar sig uppdraget att mysa med den lilla när alla projekt ska genomföras. Inte samma sak när ens man jobbar minst 40 timmar i veckan och 3 andra (förutom den minsta) ska ha sin beskärda del... blir inte så mycket pyssel annat än med almanackan då.
I know I know. Men det är ändå som Lena skriver en jäkla massa prestationsångest. Ibland tror jag faktiskt att alla dessa rediga bloggare vill åsamka just det, prestationsångest.
Post a Comment