Saturday, March 26, 2011

Det är väl synd om mig

...som måste sitta här en hel lördag och läsa barnpsykologi? Närmare bestämt Montessori för tillfället.


Ha! Trodde ni att jag tyckte det? Nej, jag älskar att sitta här. Borta från alla som ska dra i mig och vara arga på mig och bara ska ha mig hela tiden. Usch vad hemsk jag låter, men det är så skönt att efter 13 år bara få vara lite ifred. Alltså, jag älskar min familj och mina barn men...ja ni fattar va? Usch, tänk om alla dör nu bara för att jag har skrivit så här?

5 comments:

camillos said...

Det låter inte alls hemskt eller konstigt. Man behöver lite egentid. Ibland. Tycker jag.

Marie A said...

Håller med Camillos, egen tid är den bästa tiden för att vara bra den övriga tiden!

Hanna said...

Egentid är en förutsättning för att familjetiden ska bli bra. Tror jag. Eller, vet jag. Det är ju grundläggande psykologi att man måste må bra för att relationer ska fungera och att man måste se till sig själv först, innan man ser till andra. Precis som med syrgasmasken på flygplanen. ;)

mockapocka said...

Herregud, jag hade varit totally crazy om jag inte fått vara ifred ibland. Just nu tex. Övriga familjen (mannen och sönerna, 12 och 16 år) åkte till makens verkstad och ska pilla motor. Jag älskar när de gör så. Överger sin mamma/fru en söndag eftermiddag.

NEWYORKMAMMAN said...

Ni är så snälla. Tack. Då ska jag inte ha dåligt samvete för att jag känner att det är skönt att sitta här då.